Ett ämne som både är otroligt hett och uppe till diskussion och samtidigt inte diskuteras tillräckligt beroende på kretsar, är jämställdhet. Det är många som säger sig vara för detta, samtidigt som de inte aktivt gör någonting för att uppnå det. Argumentet är ofta att Sverige är ett av världens mest jämställda länder och att det därför inte behövs göras så mycket. Sanningen är egentligen helt tvärtom.
Lönegapet är fortfarande väldigt stort och kvinnor tjänar i många yrken 88 % av en mans lön. För de flesta är detta inte en nyhet, men det är trots det ingenting som diskuteras tillräckligt mycket. Löneskillnaderna måste upp på en mycket hög nivå och diskuteras innan Sverige kan anses vara jämställt.
Det finns fortfarande stora skillnader i antal män och kvinnor på olika arbetsplatser. Kvinnodominerande och mansdominerande yrken finns fortfarande kvar och det tillsätts inte tillräckliga resurser för att motarbeta detta på något sätt. Att genom exempelvis studievägledning försöka se neutralt på yrken och få elever att tänka utanför sin egen handlingshorisont är en stor utmaning som kräver fortbildning på skolorna.
Genom sociala medier har kampen för jämställdhet tagit mycket mark och många blir inspirerade därigenom; inte minst de unga. Att genom feminism försöka få upp ögonen för hur vårt samhälle är fast i patriarkala strukturer hos alla människor är ett steg på vägen men det kräver mer; det kräver viljor och det kräver kraftsamlingar från alla människor oavsett kön.
Synsättet måste förändras. Man kan inte i en jämställd värld skämta om kvinnor och hemstädning och män och exempelvis billackering. Alla måste lära sig att se bortom strukturerna och det bästa sättet att lära sig att göra detta är att faktiskt få upp ögonen för de problem som finns. Kvinnor måste sluta blunda för det och männen måste sluta vara rädda för att förlora sina privilegier. Det är ofta där skon klämmer; jämställdhet är fint i en lätt diskussion men när det kommer till att män ska få lika “lite” betalt som kvinnor brukar diskussionen vända. Alla håller med men ingen vill ta fighten. Lite så är det i samhället idag. Inte minst i det rådande politiska klimatet där det enda uttalade feministiska partiet som arbetar för lika rättigheter inte valdes in i riksdagen i årets val. Det är mycket annat i samhället som inte funderar som det ska och tyvärr prioriterar många bort jämställdheten, eftersom vårt land ändå är relativt långt fram – trots många strukturella problem. Förhoppningsvis är en förändring inte alltför långt borta.
